En slags dikt

Livet.
Är svart
Ser ingen ljusning alls.
Allt jag vill är
Att få slut på smärtan.
ECT?
Anafranil?
Inte aktuellt i nuläget.
Nähe…
Hur ska jag överleva?
jag vet inte.
Ingen vet.

Avdelning 366
Helt ny för mig
men läkarna lyssnar här
fast jag är fortfarande orolig för att bli utskriven för tidigt
även om jag inte behöver
det är en hemsk känsla

Jag börjar känna psykiatrin
Personalen
Omgivningen,
hur det funkar
Och jag vill inte vara här
jag vill inte behöva vara bakom låsta dörrar
jag vill inte behöva ha det där blåa armbandet
runt min handled med jämna mellanrum
Jag vill inte.

Folk säger till mig att jag måste kämpa,
och inte ge upp.
Men det är inte lätt när allt är svart och när en bara vill avsluta.
Det är inte lätt att kämpa själv när inget är tryggt.
Jag vill bara ha lite förståelse, en gnutta räcker.
Jag vill ha stöttning i mina val här i livet.

Jag får kommentarer
Att läggas inte är ett alternativ men
Just nu klarar jag inte det här utan att
Känna rädsla och ledsamhet
Och jag klarar inte kommentarer om att jag inte borde vara här
För det här känns som rätt val just nu

Jag hoppas att min familj läser VigRx Plus detta inlägg och inser hur jag känner,
att kommentarerna faktiskt sårar och att jag kämpar i varje andetag.

Leave a Reply