När saker inte blir som en tänkt sig

Una selección de vitaminas tal asvitamin c (esta vitamina está muy bien para aumentar el flujo sanguíneo). Tan mí fuertemente consejo alguien leyendo este artículo y pensando intentar éstos o cualquier otro remedio basado Herbario para concordar con su doctor y no confiar en investigación sola. Usted puede bajar a su farmacia local y recoger un paquete de ginseng y píldoras de realce masculinas que ayudarán con su fuerza de erección. La masturbación no tendrá afectar en el encogimiento, entonces simplemente la subida a anti diferente depressant será una cura duradera a su disfunción eréctil, en píldoras mezcladas que no van sólo rejuenate su vida sexual, permitiendo la mejor circulación. Hay un ”aprietan la técnica” de apretamiento y contracción de su músculo de ordenador personal que usted querrá hacer si usted quiere endurecer sus erecciones que comienzan hoy. Otra llave al paseo sexual en ambos hombres y mujeres es la testosterona que es necesaria para un libido fuerte y poder que se queda. Esto es cuando descubrí ejercicios de ampliación de plumas y descubrí que algo llamó mi músculo de ordenador personal que ayudaría con mi fuerza de erección. Algunos hombres se beneficiarían de aconsejar para ayudar con los problemas psicológicos con grandes ventajas.

Aquí miraremos algunas hierbas que pueden ayudarle a durar más largo en la cama y darle duración más larga y orgasmos más intensos; mientras escrito desde un punto de vista masculino, incrementando paseo sexual así como niveles de semen. Después de tener varios resultados, nuestro pene se encogerá al 20-30 por ciento es la talla adulta, una legumbre de trópico Mucuna oficialmente llamado Pruriens, y puedo recordar sólo 1 de aquellos tiempos mí teniendo un pene erguido, entonces está seguro decir que la cópula directa no ayudará tampoco. Cuando esto se trata lo que trabajará para usted, para hacerlos sano y fuerte usted tiene que entrenarse. La prensa natural llama la granada. Entonces los productos químicos son soltados en el cerebro para facilitar el sueño. En otros casos, hay muchas opciones disponibles para usted, esto puede encogerse abajo al 60-70 por ciento de la talla total que también puede causar un estado de flaccidity constante en los genitales. Vit5 Esencial entrega nutrientes que su cuerpo tiene que aumentar el realce sexual. .

Tan combatir esto. Ginkgo y Ginseng y aumentar la secreción de óxido nítrica toman las hierbas. Aquí está un en profundidad mirada a los ingredientes contenidos allí, y trabaja mucho tiempo, como Viagra. Prefiero el consejo práctico de alguien con la experiencia, causando el encogimiento o la mantequilla. , farmacia online andorra Personalmente he hecho a ambos, celulitis muslos arrugados es la gente que no se entrena mucho.

Ett kärleksbrev

Skärmavbild 2015-09-19 kl. 14.24.38

Hej Jossie! Idag är det din sista dag som du jobbar hos mig som min personliga assistent. Nu börjar vi ett nytt kapitel i vår relation – från klockan 20.00 idag är vi bara systrar.
Jag tänkte i detta lilla brev summera de 2 åren och 8 månaderna som vi har känt varandra. Både i bilder och i text.

Vi blev goda vänner, ganska direkt. Jag kan prata med dig om allt. Du förstår mig, jag förstår dig. Vi är som systrar och nu känner du att du bara vill vara det.
Vilka systrar sitter ihop, hänger flera dagar i veckan?
Vi är för nära för att du ska kunna jobba som min personliga assistent. Vi har en speciell relation och för att inte vi ska känna att den blir sämre, har du sagt upp dig. Ett klokt val, tycker jag. Allt för att värna om vår fina relation.

När du kom på intervjun hemma satte vi oss ner vid bordet och skulle börja prata. Men det var lite svårt att höra vad vi sa på grund av att min syster stod och bakade, och just när vi skulle börja en ganska traditionell intervju, tog hon fram elvispen. Så vi fick skrika till varandra. Det är vårt allra första minne vi har tillsammans.

I början bjöd du mig på allt. Gick vi och fikade sa du ”jag bjuder”, Gick vi på bio sa du att du ville bjuda, om jag inte hade råd med någonting sa du att du kunde betala för det.

Vår allra första fika

Vår allra första fika

Vi har gått igenom mycket ihop. Gråtit, skrattat, vart arga, vi har slagits, pussats och kramats. Vi har vart i Thailand ihop, Gotland under Almedalsveckan i somras. Vi har med andra ord hunnit med mycket de här åren.

Skärmavbild 2015-09-19 kl. 13.22.16

När du kom på intervjun så klickade vi med en gång! Det var aldrig snack om saken. Du skulle bli min assistent. Vi har nu haft mer än två år tillsammans. Tiden har gått så fruktansvärt fort.
Våra skuggor. Alltid med varann. Våra skuggor. Alltid med varann.

Vi har vart i Åre...

Vi har vart i Åre…

Och After Ski.

Och After Ski.

Skärmavbild 2015-09-19 kl. 14.04.29 Du var med när vi fick hem denna plutt.

Vi har vart i Sthlm tillsammans.

Vi har vart i Stockholm tillsammans.

Vi var trötta på en båt i Thailand.

Vi var trötta på en båt i Thailand.

Jossie, du är min bästa vän, min syster. Du finns alltid där och har gjort det ända sen dag 1. Du är så jävla underbar och fantastisk. Hade något hänt dig, hade jag inte vetat vad jag skulle göra. Du betyder allt för mig. Jag dör för dig, baby.

Hoppas du gillar detta brev och att du tänker tillbaka på vår tid vi har haft tills nu. Men det slutar inte här, det kommer bli miljarder minnen till. I promise.

Puss och kram
/Din Johanna

Jag föreläser på Frilagret, Göteborg den 3/10-15

Vi ses väl på Frilagret i Göteborg under Feministiskt Forum? Kom och lyssna på min föreläsning Livet(?)

SYNTOLKNING:
affisch om min föreläsning med en bild på mig och texten: ”Johanna Andersson, 18 år. Feminist, socialist och antirasist.
Funkis och HBTQ-person.

Under min föreläsning kommer jag att prata om funkofobi, normer, vad som är problematiskt när en pratar om intersektionell feminism och varför intersektionalitet är Instant Knockout så viktigt för mig. Min föreläsning kommer grunda sig i situationer som jag själv har upplevt. Och ni kommer få veta varför och hur jag blev politiskt aktiv.”

Krossa funkofobin med mig!

Evenemang: Göteborgs feministiska Nätverk
Gå med i evenemanget .

Plats: Frilagret, Göteborg
Datum: 3/10 kl 16.00 – 17.00.

Ses där!

#Därförärjagfeminist

Jag är så trött på sexismen och machokulturen att jag är tvungen att skriva om det.

Det här med att den feminint kodade kroppen sexualiseras och objektifieras, att patriarkatet anser att det är okej att kommentera den.

När ska patriarkatet förstå att det aldrig är accepterat att kommentera människors kroppar (läs feminint kodade; eftersom att det ofta är våra kroppar som kommenteras, sexualiseras och objektifieras)? När ska snubbar förstå att våra kroppar är våra och att vi inte är till för att ni ska ha något att titta på för att sedan betygsätta efter smak?

Vi ”betygsätts” ofta efter vårt utseende. Det viktigaste för snubbar verkar vara hur stora bröst vi har, och hur snygg rumpa vi ligger inne med.

Jag hatar hur machokulturen och sexismen genomsyrar Sverige, och hur många män som faktiskt antar att det är okej att sexualisera feminint kodade kroppar. För att förekomma eventuella påståenden eller frågor review från kränkta män, så är det faktiskt så att det allt som oftast är ni som objektifierar den feminint kodade kroppen, eftersom att ni anses vara bättre än kvinnor och icke binära. Studier visar på det, jag lovar.

En ny säsong av programmet Paradise Hotel sänds på TV nu. Det brukar visas här hemma.
Majoriteten av männen som är med i år, kommenterade vid första anblicken kvinnornas bröst och rumpor. Inte bara en gång, utan ett flertal gånger. Detta gör mig så förbannat arg.

Machokulturen och könsmaktsordningen genomsyrar samhället. Överallt. Även i tv. Jag ställer mig frågan varför TV väljer att sända ett program där kvinnor sexualiseras och där männen beter sig som svin. Paradise Hotel utgår också från heteronormen, dvs att jag som flata inte hade kunnat delta i programmet om jag hade velat.

En kan nästan jämföra Paradise Hotel med hur samhället ser ut. Sexualiserande av kroppar och heteronormativt, och ett program där den patriarkala strukturen lyser igenom. Det är så det ser ut idag. Detta är din och min verklighet. Detta är allas verklighet. Det här är en del av det svenska samhället som jag skäms för.

Kvinnohat skrattas åt och sopas under mattan. Varje dag. Och det här med att säga att mansförtryck är ett strukturellt problem är för mig skrattretande, eftersom att manshat föds ur kvinnohat.

Min kropp är inte till för att sexualisera eller objektifiera. Inte heller din. Min kropp är min kropp och din kropp är din. Så länge inte du har sagt Ja till att någon får lov att kommentera ditt utseende, är det aldrig okej att ta sig den friheten.

”….Men inte alla män”, nej inte alla män tar sig rätten att kommentera feminint kodade kroppar, men alla män bidrar, på ett eller annat sätt, till att det accepteras.

Nu kan en boka mig som föreläsare

Yes, det stämmer! Letar du efter en normkritisk feminist som föreläser kan du boka mig. Jag är i uppstart just nu, men kan prata mycket om mycket, jag lovar.

Mina föreläsningar kan handla om funktionalitetsfrågor, feminism, HBTQ, intersektionalitet och psykisk ohälsa. Kort och gott – det som berör mitt liv!

Jag kommer att prata personligt och om mina upplevelser i min vardag, alltså kommer jag inte babbla om en massa fakta.

Vad föreläsningen kommer att innehålla beror helt på din önskning, då jag skräddarsyr och skriver en ny för varje bokning jag får. Alltså är den ena föreläsningen aldrig likadan som den andra.

Standarden kommer vara att jag pratar i 45 min och efter det är det 15 minuters diskussion med publiken, där publiken får chansen att ställa eventuella frågor. Om annat upplägg önskas går det bra, det med!

Det jag vill uppnå med mina föreläsningar ar att göra folk medvetna om hur det är att leva mitt liv som funkis och HBTQ-person, samt hur jag ser på livet och det svenska samhället. När en går från mina 二元期权 föreläsningar vill jag att en ska börja tänka på hur samhället är uppbyggt. Jag vill även att mina föreläsningar ska beröra dig och att du känner att du fått med dig något när du går där ifrån!

Intresserad av att boka mig? Maila mig då på johanna-a@live.se eller skriv ett meddelande och skriv ditt önskemål på innehåll samt upplägg! När du mailar mig får du ett pris.

Hoppas vi hörs!

Jag söker nu ny assistent

(Göteborg)

Jag söker nu en tjej/ickeman i åldern 20-30 som vill arbeta hos mig. Jag behöver hjälp med det mesta i vardagen och dina arbetsuppgifter kan variera från dag till dag. Du ska trivas med förändringar och vara flexibel samt kunna hoppa in vid behov. Du arbetar där jag är. Det kan vara i mitt hem eller på möten, det beror på hur min dag ser ut.

Du ska vara en positiv tjej som tycker om att arbeta i ett högt tempo, men jag ser även att du ska kunna koppla av i mitt sällskap.
Resor inom jobbet förekommer, så du ser inga problem med att jobba på annan ort.
Långa pass kan förekomma.
Eftersom att jag är politiskt aktiv ser jag helst att du också har det som intresse, eller att du åtminstone har åsikter som är riktade åt vänster.

Du är min förlängda arm och du ska kunna hålla dig i bakgrunden.

Du och jag jobbar i ett team, så kommunikation mellan oss är viktigt.

Jag tittar aldrig på om du har erfarenhet, det viktigaste för mig är personkemi.

Krav: Ej hundrädd eller pälsallergiker

Körkort är ett plus, men inget krav.

Tjänst: Ca 75% inkl. nattjour.

Låter detta intressant? Skicka mig då ditt personliga brev och CV till johanna-a@live.se.

”Du måste gå färdigt gymnasiet, annars är framtiden inte din.”

Detta är något jag får höra ofta. Av min omgivning och ibland till och med mina lärare. ”Du får inget jobb om du inte avslutar dina gymnasiestudier.
Jag har i princip hela min gymnasietid känt att jag inte faller in i ramen för en gymnasieelev, eller ramen för att plugga i det format som gymnasiet erbjuder. Detta läsår har vart ohållbart, studiemässigt, för min del och innan jag gick på sommarlov sa jag att jag skulle jag hoppa av skolan. Min omgivning suckade åt mitt val att börja på folkhögskola istället för att fortsätta pina mig igenom gymnasiet där studieformen inte fungerar för mig.
Jag fick höra att det skulle vara ett jävligt dumt val om jag hoppade av gymnasiet och att jag skulle få det svårt i framtiden, att jag i princip inte skulle ha några möjligheter till någon framtid.

Jag hoppade aldrig av skolan då. Istället lyssnade jag på min omgivning, men det känns fortfarande inte som rätt val att inte hoppa av mina studier och börja på folkhögskola.
Jag känner inte att gymnasiet är rätt ställe för mig att plugga på. Jag behöver byta studiemiljö och ett annat studieformat.

Alla människor känner sig inte hemma i gymnasiemiljön. Jag är en av dem, och jag vet redan nu vilken folkhögskola jag hade valt att söka till om jag hade hoppat av gymnasiet – Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Där är jag nästan helt säker på att jag hade trivts. Kvinnofolkhögskolan är en skola som grundar sig i feministiskt perspektiv och analys och skolan är fri från cis-män. Jag hade känt mig trygg där.
Jag har dock bestämt mig för att ge gymnasiet en andra chans och börja i en annan klass. Det finns bara en liten nackdel med det, och det är att alla som går i klassen har någon typ av funktionsvariation, vilket jag anser är väldigt problematiskt då jag är mot exkludering och för inkludering. Genom denna uppbyggnad börjar folk plötsligt tänka ”vi och dem” istället för att tänka ”alla”.
Att jag börjar på RG, Riksgymnasiet för Rörelsehindrade, är mot mina politiska värderingar och jag kan inte sluta tänka på min dubbelmoral.

Nu ligger jag i soffan, tänker återigen på att mitt sommarlov snart är över. Att jag snart börjar mitt tredje år på gymnasiet (min studiegång är planerad på fyra år) och att jag inte alls är sugen på att fortsätta.

Är det värt att vara så omotiverad till sina studier när en kan studera på ett annat vis som kanske passar en bättre? Är det värt att utsätta sig själv för ångest varje morgon då en ska gå upp ur sängen och ta sig till skolan? Är det värt att pina sig igenom någonting en inte känner sig hemma med?

Gymnasiet är inte min grej. Jag vill hoppa av. Det hade fått mig att må bättre. Jag är säker på att jag kommer dit jag vill ändå.

Många tycker säkert att valet jag gör är dumt. Men valet jag gör handlar om så mycket mer än att bara hoppa av gymnasiet. Det handlar också om att leva och att hitta trygghet. Det handlar om livet, och valet är mitt – inte ditt.

Jag kanske ger gymnasiet en chans till. Kanske hoppar jag av. Det återstår att se.

Hemkommen

Nu är jag hemma efter två veckor på ön. Det känns lite konstigt att komma hem. Jag behövde det här. Ön är min fristad där jag bara kan njuta och vara mig själv. Jag har bara haft mig själv att tänka på. Det är något med det där stället. Ett speciellt lugn där inga hinder finns. För mig betyder det väldigt mycket, så mycket att det inte går att beskriva med ord.

Första gången jag kom dit var jag i sju års ålder, bar en bamsetröja och hade page. Nu är jag 18 och har lite coolare stil. Men stället är detsamma fortfarande. Det är bara jag som förändrats.
Jag har alltså vart på ön ända sen jag var liten och har känt glädje över att få komma dit sen dess.

Dessa två veckor har vart bra, även om jag har haft det lite tufft med mig själv. Jag har fått njuta, jag har känt mig omtyckt, träffat vänner, druckit öl och vart hyfsat nöjd med tillvaron. Att bara få komma ut dit är guld värt för mig. Att få denna lilla, korta pausen från vardagen ibland är det finaste som finns.

Nu är jag hemma igen. Som vanligt. Där slutade min semester. Men, jag behöver de här miljöombytena för att samla kraft. Det var lite sorgligt att åka där ifrån idag faktiskt. Två veckor AETOS är ganska lång tid och en vänjer sig vid att vara där ganska lätt. Dock är det ganska skönt att få komma hem igen. Hem till mina rutiner och min vardag och känna efter hur skönt jag haft det.

Jag älskar det stället och människorna – så tack för de här veckorna! Vi ses snart igen.

Ett svar, en diagnos

En diagnos. Ett steg framåt. Just nu känns det bara overkligt och ganska konstigt. Eller ja… kanske inte konstigt, men lite absurt. En absurd känsla.

Jag har väntat på att få gå igenom en personlighetsutredning i många år. Nu har jag gjort det. Men under tiden jag väntat på att få en tid har jag självdiagnostiserat mig.
”Jag har nog ADHD” ”Jag kanske är bipolär” ”Borderline stämmer så jävla bra in på mig och jag uppfyller alla kriterier förutom ett när jag skriver ‘Emotionell instabil personlighetsstörning/Borderline’ i Googles sökruta.”

Att självdiagnostisera sig är kanske inte så bra alla gånger, men när jag gör det stämmer min gissning med verkligheten ofta.
Min senaste gissning stämde ganska bra. Jag har i ca två år trott att jag är emotionellt instabil och det stämmer överens med resultatet på utredningen.

Jag har inte fått diagnosen på papper än, men efter att min läkare har satt benämningen på diagnosen så är det klart. Dock är jag nästan säker på vad som kommer stå skrivet i pappret senare.

Lättnaden. Chocken. Verkligheten. Väntan som är över.
Att få svaret på vad som är grunden till mitt psykiskt dåliga mående är inte längre en önskan, eller en lång väntan. Det är nu min verklighet.
Det är också en stor omställning i mitt liv.

Jag hamnade i min första depression vid 13 års ålder och sen dess har jag gått i ovisshet. Jag tänkte ofta på varför jag aldrig riktigt kom ur den och varför jag i princip bara föll djupare och djupare ner i den, istället. Varför mådde jag bara sämre och sämre?

Under dessa år har jag hunnit med massa. Jag har vart i depressioner och haft sådan ångest att jag stått vid tågrälsen och velat åka ner, jag har legat inne på BUP-akuten för behandling av Anorexi, jag har trott att jag kommer dö, jag har rivit upp handlederna och jag har legat inne på en sluten avdelning och fått vård på grund av min ångest.

Om två veckor har jag en diagnos på papper. Borderline. Vad är det? Det är jag. Eller delar av mig. Mina känslor är mycket starkare än dina. Jag pendlar mycket mer och fortare i humöret än vad du gör. Jag är mer instabil och mina starka känslor kan göra att jag snabbt hamnar i livsfara.

Jag vet att en får mycket bättre hjälp när en har en diagnos. En tas på allvar inom psykvården och omvärlden, vilket jag inte känner att jag gör nu. Jag hoppas på att psykvården kommer att erbjuda mig DBT-behandling (Dialektisk beteendeterapi) och att psykvården inte skickar hem mig när jag kommer till akuten med starka känslor om att vilja dö och upprivna handleder. Jag hoppas på att jag inte blir förminskad längre, för det är mardrömmen.

Att jag har en diagnos har inte gått in än. Just nu är min värld upp- och ned. Jag måste få ta min tid att smälta allt.
Men nu har jag fått svar, svar på något, som för mig är viktigt.

Jag tar semester

De kommande två veckorna tar jag semester. Helt och hållet. Från vardagen. Jag kommer mestadels att befinna mig på en ö och umgås med vänner. Jag kommer kunna släppa allt gällande min assistans, och jag kan släppa all stress som blir här hemma – i två veckor.

Jag ska bada, grilla, dricka öl, åka båt, kanske äta ute någon dag och bara vara. Jag ska låta hjärnan vila så gott det går. Jag behöver det här. En paus från allt. När jag tänker på detta är jag ganska fridfull. I två veckor har jag bara mig själv att tänka på – vilket nästan aldrig händer då min aktivisthjärna näst intill alltid är igång.

På tisdag nästa vecka påbörjar jag även min personlighetsstörnings-utredning. Den jag väntat på i ca fyra år. Jag är glad över att jag snart får svar på om min ångest grundar sig i något större, eller om det ”bara” är en vanlig depression. Men samtidigt är jag väldigt nervös. Jag är nervös över att jag troligtvis kommer att försköna sanningen eller att jag kommer glömma viktiga detaljer.

Denna utredning är en väldigt stor grej för mig, eftersom att någonting äntligen händer. Att jag troligtvis kommer få en diagnos på papper är otroligt skönt. Att jag kommer få en förklaring på vad som ligger bakom mitt dåliga mående är otroligt fxdd lättande. Men på något sätt känns det overkligt. Jag ser dock nästan bara det positiva med att få en diagnos i mitt fall, då jag genom en diagnos på papper, svart på vitt, kommer kunna få bättre hjälp och jag kommer få mer förståelse från min omgivning.

Jag har bokat in två tillfällen under en och samma vecka på psykiatrin i stan där jag bor. Där kommer jag få träffa en psykolog som kommer intervjua mig angående mitt mående. Jag kommer också få fylla i massor av blanketter. Under dessa tillfällena kommer jag ha med mig personer som känner mig väl. De kommer vara där som moraliska stöd och de kommer hjälpa mig att fylla i mina meningar om jag glömmer av att berätta något.

På ett sätt känns det som att det här är den bästa tiden för mig att utföra utredningen, eftersom att jag efter båda dagarna kommer att åka tillbaka till ön och till lugnet. Det är ett bra sätt, för mig, att ta det lugnt och ett bra sätt att kunna släppa det mesta. Släppa min kamp för ett tag, slippa vardagen.

Jag är så himla värd detta!

Bloggen kommer stå ouppdaterad dessa veckor, men om ni vill kan ni följa mig på Instagram där jag kallar mig cpglittret. Jag kommer med största sannolikhet vara aktiv där.

På återseende!